Tro nu inte att jag hamnat i ett löpningsträsk. Det är en ren tillfällighet att jag inom loppet av tre dagar deltar i två motionslopp.

I tisdags var det dags att ställa upp i Vårruset (jag vägrar att använda den officiella särskrivningen av spektaklet) med ett gäng kollegor. Mina lår värkte fortfarande efter pärsen i söndags och jag kunde inte bestämma mig för om Vårruset var ett bra tillfälle att mjuka upp dem eller om jag helt enkelt blivit knäpp som frivilligt utsatte mig för ytterligare ett lopp.

Loppet blev faktiskt en mycket positiv historia. Det kändes nästan som en barnlek att ta sig runt en mer eller mindre platt bana på 5 km när kroppen mindes den mycket tuffare, och dubbelt så långa, banan i söndags. Jag sprang (eller lufsade) hela vägen! Jag gick inte en enda meter och jag ökade till och med tempo på slutet. Jag är mycket stolt över mig själv. Knäna kändes bra också. Bara det var en liten seger. Det tog drygt 33 minuter att komma runt. Jag har sprungit fortare tidigare år men jag har aldrig planerat hastigheten så bra i förhållande till min ork.

Om jag hade någon att träna med skulle jag kunna tänka mig att löpträna någon gång i veckan. Men jag avskyr att kuta själv. Jag behöver sällskap.

 

Vilken himla tur att jag stod i ett par timmar och vattnade på kolonilotten igår kväll…

Det har varit en perfekt dag för att gå på stan och leta ett par solbrillor. Turisterna hukade under sina paraplyer och höll sig ur vägen.  Jag var ute efter funktion, inte design, så det var enkelt att kliva fram till första bästa torgstånd och välja ut ett par högkvalitativa glasögon för 59 kr

Regnet är på det stora hela en välsignelse för den torra jorden men kylan, den otäcka kylan. Jag vill kunna skicka ut tomatplantorna men det går inte när kvicksilvret kryper ner mot 4-5 grader på nätterna. Huva! Plant-rackarna är så stora nu att det inte kommer fungera att avhärda dem genom att flytta dem in och ut. När jag väl baxat ut dem får de stanna där. När de står på fönsterbrädan slår de i taket och det finns pyttesmå tomatklasar som jag är rädd om. Det hade varit underbart att ha tillgång till ”mitt” växthus som står kvar i trädgården jag blev tvungen att lämna förra året…

 

Här kommer ännu ett tips på ett trevligt utflyktsmål i Stockholmstrakten.

Nyckelvikens herrgård ligger i Nacka, vid Nyckelviken. Stället har en historia som sträcker sig tillbaka minst till 1500-talet. Omgivningarna är otroligt vackra.  Jag var där med jobbet förra veckan, när det var som mest soligt och sommaraktigt.

Nyckelvikens herrgård

Stället är tydligen ett mycket populärt utflyktsmål för barnfamiljer och det kan jag förstå. Den som är badsugen kan ta sig ner till viken och det finns stora gräsmatteytor att leka på.

Jag tyckte att djuren var roligast. Grisar, kor, höns, hästar och några kaniner.

Glada grisar

Det var så soligt att jag fick gömma mig i skuggan men det mest effektiva för att dämpa kroppsvärmen var ändå att doppa fötterna i det iskalla vattnet.

Badanka

Jag fick ett motionslopp som födelsedagspresent när det begav sig och jag fick välja mellan tre olika lopp. Det blev Täbyloppet, 10 km, för det verkade vara en fin bana. En klok person hade lagt ner lite tid och engagemang på att fixa till kondisen inför loppet men jag är tydligen inte så klok. Jag har bara sprungit till pendeltåget på morgnarna och det räcker inte så långt.

Loppet gick mestadels i gammal skog och det var verkligen en fin bana. Väldigt kuperad också. Jag blev tvungen att gå i de flesta uppförsbackarna och efter 6 km kände jag mig rätt sliten. Men vi kom i mål och det var mycket tack vare min schyssta väninna som hejade på mig. Det tog 1 timme och nästan 21 minuter.

Barnen fick ansiktsmålningar och vi var fräcka nog att be om ett par kattnosar med morrhår och det fick vi. Funktionärerna efter banan log stort när vi sprang förbi. Vi var rysligt fina.

Svettiga kattkvinnor

Tiden kan gå förfärligt långsamt när jag sitter på jobbet och håller på med ett besvärligt eller extra tråkigt ärende. Samtidigt kan det kännas som om timmarna flyger när jag har mycket att göra. Då räcker tiden verkligen inte till för allt jag tänkt jobba undan.

När jag pysslar med min trädgård (rabatterna runt lägenheten vill säga- det är ingen riktig trädgård) eller kolonilotten så går tiden alltid fort. Ikväll har jag flyttat över ett gäng luktärtorna till stora krukor som de ska bo och frodas i fram till hösten när frosten tar dem. Min plan att fylla två pallkragarna med jord och pilla ned rädis- och salladsfrön blev det inget av med eftersom jordpåsarna är slut. Det är så jäkla jobbigt att inte ha tillgång till bil en sådan här gång. Man kan köpa billig jord på Bauhaus men hur får man hem 5 säckar på bussen?

När jag flyttade in i radhuset förra året så totalrensade jag i alla rabatterna. Det fanns ändå inget i dem som var värt att spara. Förra ägaren var inte direkt intresserad av trädgårdspyssel. Därför blev jag lite förvånad när den här tulpanen dök upp. Bilderna är tagna på samma sort men från olika vinklar.

 

Från sidan ser den helt annorlunda ut tycker jag.

Jag har inget minne av att jag köpt och planterat den här skönheten men det måste jag gjort.

Nu när den slagit ut betydligt mer ser den ut så här:

Och en närbild.

 

Visst är det läckert att blomman ändrar utseende så drastiskt på bara någara dagar. Jag är ingen fantast av färgen rosa men den här tulpanen gillar jag och jag hoppas att den vill blomma även nästa år.

Nu förklarar jag sommaren officiellt här eftersom myggen är i farten och sticks!

Det börjar komma upp saker på lotten nu. Sådant som jag sått alltså. Jag tycker det är barnsligt roligt att gå ner på knä och kika efter groddar.

Sockertärtsgrodd

 

Under fiberduken strävar rädisorna uppåt.

Späda rädisskott

 

Nu har jag början till en häck med rosenhallon. Plantorna ser lite medtagna ut men det beror bara på att de stått ovan jord och väntat på att jag ska komma hem från jobbet och ta hand om dem.

Blivande häck av rosenhallon

Igår muttrade jag om tufsiga jordgubbsplantor. Vattningen måste ha gjort susen för nu är de mycket piggare och fler plantor har satt igång att blomma. Det finns hopp om jordgubbar i youghurt-tallriken längre fram!

Det är meningen att odling ska vara bra för både kropp och själ men idag har jag nog mest plågat min kropp. Det var otroligt soligt och jag hade bara smörjt in ansiktet med solkräm. De stackars underarmarna är nu röda som nykokta kräftor… Och jag hittade en ondsint fästing som satt på handryggen och sög blod. Där har jag då aldrig haft en förut.

Idag har jag ordnat till den sista pallkragen och planterat rödbetor (vita) i den. Sedan har de flesta kragarna blivit täckta med fiberduk för att hålla sniglar och rådjur borta.

Jordgubbsrutan ser en smula tufsig ut. En av lottgrannarna har lovat mig några fler plantor för att dryga ut den. Jag fick låna en vattenslang och kunde ge plantorna ordentligt med vatten för en gångs skull. Annars springer jag fram och tillbaka med vattenkannan och troligen är jag inte tillräckligt flitig på den fronten.

Jordgubbsrutan med fiberdukstälten i bakgrunden

 

Jag fick en påse med gula vaxbönor av min kompis igår. Hon kunde inte lova att fröna kommer gro för påsen hade flera år på nacken men jag vill göra ett försök. Jag har slaktat en gammal trådkompost och använder gallersidorna som stöd för ärtor och bönor. Det kan bli riktigt fint om det behagar växa.

 

Bön- och ärthörnan

 

Katterna har åkt på ”semester” till exets föräldrar ett par veckor. Det känns ännu mer tomt än vanligt i lägenheten men jag vet att katterna har det bra där borta. De är pensionärer och har mycket mer tid att ägna mina små hårbollar. Nu kan jag fokusera på trädgården och lotten och slippa ha dåligt samvete för att katterna lämnas ensamma så mycket.

Idag har jag hjälpt mina närboende vänner att pyssla i trädgården. Vi skulle ha ställt upp en pergola men det satte deras knäppa grannar stopp för eftersom de tyckte att det skymta utsikten från deras trädgårdsland. Snacka om snikna människor. Deras hus och tomt ligger mycket högre än mina vänners och de har banne mig sjöutsikt från alla andra vinklar och vrår. Nåja, den där saken är inte färdigdiskuterad än.

Istället höll vi på med lite annat trädgårdspyssel. Vi flyttade på ett snår med rosenhallon och några plantor ska få flytta ut på min kolonilott. Och det bästa av allt är att en forsythia växte precis intill och jag fick även några sådana skott som ska bli en fantastisk buske vid vindskyddet på baksidan av lägenheten!

Tiden tycks inte räcka till för allt som behöver göras. Jag hade planerat att vara ute på lotten i minst 3-4 timmar men jag hann inte mer än att åka dit och vattna. En tomatkatastrof slukade hela förmiddagen. Plantorna hade vikt sig och jag behövde ge dem nya stöd. Tänk så skönt det ska bli när jag kan slänga ut dem!

Om ni bor i Stockholmstrakten och uppskattar vacker natur så ska ni passa på att åka ut till Sandemar och beskåda de fantastiska kungsängliljorna som står i full blom.

De växer både ute på öppna fält och inne i skogen bland vitsippor och kabbleka. Jag tycker det är mysigast att gå inne i skogen och samtidigt lyssna på fågeltjattret. Jag fick så bråttom iväg till bussen att jag glömde kikaren men jag hade turen att hoppa av samma buss som en ”riktig” skådare och jag tog sällskap med henne en stund. Hon letade efter rosenfinkar och efter en stund fick vi se en stilig hanne som satt och sjöng av hjärtans lust.

Bedårande!

 

Lite här och där kan man se vita exemplar.

Färglös men vacker ändå

 

Knopparna påminner lite om fågelnäbbar.

Förklädd pippi?

 

Naturreservatet innehåller även torrare områden där våren bjuder på massor med gullvivor, orkidéer och violer.

 

Jag hade med mig en termos med te och goda mackor som jag mumsade i mig bland blommorna. Så här i efterhand slår det mig att jag glömde kolla efter fästingar när jag kom hem. Hoppas de små kräken inte smittat mig igen.

Adam och Eva. Men vem är vem?