Månad: november 2012

Stockholm har blivit vitt

Nu är det ljust och vackert ute. Det var precis vad som behövdes för att lätta upp i grådasket. Synd bara att jag inte fått in ytterkrukorna…

image

De här hojarna ser ut att ha gått i idé.

image

Vitt åt det spöklika hållet. Snö är oftast besvärligt men visst blir man glad när det första rejäla lasset dimper ner.

image

Att bjuda in sig själv

Jag har tur som har förstående vänner. Sådana som inte tar illa upp när jag helt enkelt bjuder in mig själv på en övernattning. Jag vill passa på att göra sådana saker när katterna inte är hemma. Annars är jag mycket bunden av dem.

Igår styrde jag kosan mot Knivsta. I arrangemanget ingick lövkrattning. Visst är det konstigt att det är mycket roligare att hjälpa andra än att exempelvis kratta sina egna löv? Efter det uppfriskande kroppsarbetet gav vi oss på ett pepparkaksbak.

image

Jag vet inte om det var kaveln eller min dagsform som fallerade men jag hade svårt att få degen jämntjock.

I mörkaste mörker traskade vi sedan över åkern för att hälsa på pållen.

image

Jag har haft tur som fått snusa på hästar två helger i rad!

Det var så skönt att slippa hoppa på ett tåg och åka hem på kvällen. Nu tog jag ta ett morgontåg direkt till jobbet istället.

Men tro nu inte att jag inte längtar efter kattskrällena. Det är bara skönt att kunna åka bort lite spontant för en gångs skull.

Att bära runt på guld

Jordärtskockssoppan blev gudomligt god och nu väntar jag, smått bävande, på bieffekterna som jag hört talas om. Det värsta vore nog om lilla guldklimpen får magknip pga att jag bjudit hans mamma på gasbildande mat.

Jag fick den stora ynnesten att sköta matlagningen med knyttet i en bärsjal. Det var som att ha ett element fastsatt vid kroppen, och samtidigt oändligt mysigt.

image

Han låg där större delen av middagen också, tills han talade om att det var dags för blöjbyte och käk.

När småbarn är så där behändiga tror jag att jag skulle klara av att fostra och ta hand om en liten på egen hand. Men jag vet ju att det är jäkligt tufft även för familjer med två vuxna som delar på ansvaret.

image

Fan också. Den biologiska klockan tickar inte, den klämtar högre än Big Ben…

Ett behjärtansvärt men helt onödigt inköp

Grannsamhällets Röda korset-avdelning har julbasar idag och jag skulle bara titta in som hastigast. Det tog inte lång tid att spana igenom utbudet men jag fick ändå med mig tre dukar hem. Behöver jag fler dukar? Inte alls, men det kändes ok att shoppa för ett gott ändamål. Jag hoppas att pengarna hamnar hos de som behöver dem och inte i fickan på en girigbuk.

image

Nu ska jag förbereda kvällens middag. Jag lagar maten hos kompisarna eftersom dammet fortfarande inte lagt sig än. Det känns inte som någon idé att jaga runt med dammtrasan när det ser lika illa ut efter ett par dagar. Förhoppningsvis blir badrummet färdigt på torsdag!!

Tjuvstart på julbaket

Det är kul att baka, speciellt när någon annan diskar 🙂 Därför tjuvstartade jag med lussebullarna hos pappa i helgen.

image

Om det blev gott? Absolut!

Vädret inbjöd verkligen inte till längre strövtåg men jag kikade som hastigast i skogen och fann några trattis-exemplar som ännu inte farit illa av kylan och väntan.

image

Det var betydligt roligare att pyssla med grannens kallblod. Grannen passade på att åka in till ”stan” när jag fanns till hands som hästvakt. Jag släppte in dem i stallet på lördagseftermiddagen, ut i hagen nästa morgon och slutligen in igen på söndagen innan jag blev skjutsad till bussen ner mot Estockholmo. Det blev en riktig nostalgitripp att mocka ur boxarna. Jag tillbringade oändligt många timmar i det där stallet när jag var liten.

image

Det var så mysigt att öppna stalldörren på morgonen och mötas av mullrande gnäggningar. Ge oss käk nu!

image

Att fostra hantverkare

En vecka av renoveringen har förflutit och jag har sysselsatt mig med allehanda kulturella aktiviteter om kvällarna för att slippa komma hem och vistas i röran. Det är en psykisk press att ha folk i lägenheten som stökar omkring och gör saker som jag känner att jag inte har kontroll över.

Under denna vecka har jag:

  1. Råkat spolat ut vatten under diskbänken pga att rörmokaren inte talade om att han kopplat ur diskmaskinen.
  2. Blivit smått hysterisk över eventuella framtida mögelskador och tjatat till mig en fläkt som torkat upp fukten.
  3. Flera gånger kommit hem och märkt att överlåset på dörren inte använts. Hur svårt kan det vara?!
  4. Frusit en smula eftersom inget element fungerade mellan måndag och onsdag. Rörmokaren igen…
  5. Gnällt över att rörmokaren pajat skvallerskyddet under diskmaskinen.

Ni anar kanske att rörmokaren inte är min favorit bland hantverkargänget.
Idag fick jag ett samtal från plattläggaren. Han hade trolig blivit tillsagd av sin chef att ringa och smöra för mig eftersom chefen ledsnat på alla mail jag skickar. I alla fall så redogjorde han för hur långt de hunnit och vad som kommer att ske i början av nästa vecka. Exemplariskt. Kan det vara så att jag äntligen fått dem att börja kommunicera med mig på ett vettigt sätt? Fan trot…
Jag har flytt till pappa i Dala-skogen över helgen. Här är det svartare än svart. Eftersom mitt kök är så dammigt vill jag inte ge mig på något mer avancerat än att bre mackor och nu har jag ett uppdämt behov av att laga mat. Fläsklägg med rotmos och ett lussebullsbak har jag tänkt att det ska bli. Det bästa av allt är att pappa diskar!

Dammigt

Herrarna som ägnat dagen åt att riva badrummet har varit flitiga. Så här såg det ut när jag kom hem:

image

Jag fattar inte hur det är möjligt men utrymmet ser ännu mindre ut nu än innan demoleringen.

Inredningen ligger förpackad ute vid brevlådan:

image

Dammet, detta jäkla damm. Det har trängt in överallt. Jag inser att matlagningen kommer att hållas på en basal nivå tills den lortigaste fasen är över. Sallad var det enda jag lyckades sno ihop.

image