Att bära runt på guld

Jordärtskockssoppan blev gudomligt god och nu väntar jag, smått bävande, på bieffekterna som jag hört talas om. Det värsta vore nog om lilla guldklimpen får magknip pga att jag bjudit hans mamma på gasbildande mat.

Jag fick den stora ynnesten att sköta matlagningen med knyttet i en bärsjal. Det var som att ha ett element fastsatt vid kroppen, och samtidigt oändligt mysigt.

image

Han låg där större delen av middagen också, tills han talade om att det var dags för blöjbyte och käk.

När småbarn är så där behändiga tror jag att jag skulle klara av att fostra och ta hand om en liten på egen hand. Men jag vet ju att det är jäkligt tufft även för familjer med två vuxna som delar på ansvaret.

image

Fan också. Den biologiska klockan tickar inte, den klämtar högre än Big Ben…

Annonser

One comment

  1. Bärsjalar fanns inte (?) när mina ungar var små, däremot fick vi låna en slags bärsele av en bekant när sonen var nyfödd. Men varken han eller jag trivdes med den. Ungen var nöjd när han kunde se vad som hände runt omkring, så jag bar honom för det mesta så att han lixom låg på mage på min underarm och hade full överblick på allt framför, jämte och nedanför. 🙂 Han var en sån där som kräkte jämt och ständigt också, så det var lämpligt att hålla honom så även för att slippa få slabbet på sej… Det rann över golvet istället… Eeeh! <:-)

    Min systers bästa kompis från barndomen har barn utan någon karl inblandad. (Insemination gjord i Danmark). Det har säkert varit tufft många gånger att vara helt ensam om allt, men det har absolut gått jättebra.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s