Stockholm Tunnel Run 2014

Ett härligt myller av folk i neongula västar strömmade upp ur tunnelbanan vid Gärdet. Förväntan och nervositeten låg i luften. Det var säkert fler än jag som inte var helt vana vid distansen, 10 km.

image

Efter lite strul stod jag där i näst sista startledet och min kompis och hennes kollega hade hittat mig. Det är egentligen lite knäppt att vilja springa i en tunnel (Norra länken) men ingen kommer ju att kunna göra om det efter att trafiken släppts på nästa vecka.

image

Efter omkring 6-7 km kände jag att de andra två höll ett högre tempo än vad jag egentligen var bekväm med men jag hängde på så gått jag kunde. Det var väl ungefär där jag började slarva med framfotalöpningen. Det kräver fortfarande att jag koncentrerar mig. Jag fick låta dem löpa före mig vid sista backen upp mot målet och så här i efterhand kändes det nesligt att bli slagen med 16 sekunder! Min kompis är skadad lite varstans och har inte alls hunnit träna i samma utsträckning som jag. Men jag vet ju sedan tidigare att hon är extremt seg och uthållig när det verkligen gäller 🙂

Utan att ha ont i vare sig knän eller höfter tog jag mig i mål på 1.01.57. Jag är trots allt mycket nöjd med mig själv. Har ju inte sprungit så långt på drygt 6 år!

Annonser

3 comments

  1. Det tycker jag var JÄTTEBRA gjort av dej!!! Grattis!!! 😀 Och man ska inte tävla mot andra i såna sammanhang, utan bara mot sej själv. Så minskar man åtminstone risken för att ”idiot-kämpa” sej till onödiga skador. 🙂 Nån träningsvärk idag???

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s