film

Nyårsdagen

I princip alla jag umgås med har barn och det är tydligen synonymt med att ha de sett filmen Frost. Alla är lyriska!

Jag tillbringade sista dagen av 2014 och första dagen av 2015 hos goda vänner som har två exemplar av minimänniskor. Jag undrade därför om barnen ville se filmen med mig och de var inte svårövertalade. Vi avnjöt därför HC Andersens ”något” förvanskade historia om Snödrottningen till frukosten i morse. Vad ska jag säga…. Den är väl ok.

image

Det var mycket roligare att gå ut och kravla upp och ner för en gigantiskt hög med skitig snö som kommunen plogat ihop på det närliggande torget. Barnen åkte kana tills vantarna var dyblöta och då gick vi hem igen och vräkte i oss pannkakor.

 

En bra start på 2015. Och det ska bli ännu bättre hoppas jag.

Istället för att vara ute och njuta av det fantastiska vädret

Det är ett underbart väder idag också.

image

Naturligtvis grämer det mig att jag inte kan vara ute på isen. Jag skulle till och med nöja mig med en promenad i närområdet för att få lite frisk luft.

Istället glor jag på sjuttioelva avsnitt av Trueblood och har lagat till en riktigt god svampsoppa.

image

Håhåjaja. Jag är less på att befinna mig i karantän. Dessutom tycker jag synd om mig själv, det har ingen missat va? :-p

Håll tekoppen borta från sängen

Snor, host, harkel och en och annan nysning. Igår bröt en ordentlig förkylning ut. Det blir en helg nedbäddad i soffan istället för middag och Hobbit-film i Uppsala. Blä!

Har ni druckit te i sängen någon gång? Jag var lite trött häromkvällen när jag tog med mina stora tekopp och kröp ner under täcket. Planen var att dricka upp direkt men så råkade jag blunda och vips så sov jag. Jag vaknade med ett ryck när jag kände att det var blött i sängen! Mitt goda mynta-te låg utspillt över både täcke och lakan. Jag var så extremt trött att jag bara hängde täcket över trappräcket i hallen, slet bort lakanet och helt sonika la mig på andra sidan i dubbelsängen. Ett något oväntat uppvaknande kan man kalla det.

Det har tjatats så mycket om Fifty shades-böckerna att jag inte kunde stå emot längre utan beställde dem. Det får bli en julklapp till mig själv i vattenskade-eländet.

En svidande filmrecension som gör mig sugen att gå på bio

Den här recensionen av filmen Battleship hittade jag på DN:s hemsida idag. Den är riktigt roligt skriven och jag hyser inga tvivel om att jag kommer att tycka precis som den gode Mårten. Ändå blir jag lite sugen på att gå och se den på bio. Jag menar, den äldste av Skarsgårdssönerna är ju med 🙂

Läs och njut. Här kan ni hitta artikeln på DN.se.

Aliens lär sig aldrig. I hundratals filmer har de misslyckats med att ta över vårt klot och nu är de här igen för att få spö.

De har bullat upp med fem gigantiska rymdskepp som kan hoppa på vattnet, skjuta iväg självstyrande sågtandade jätteklot, och upprätta energifält som inte ens amiral Liam Neesons jaktplan kan penetrera. Till och med rådiga Alexander Skarsgård tycks vilsen där han står utplacerad som stilig officer och gentleman på bryggan på ”USS John Paul Jones”.

Men när man ser att jorden försvaras av en rebellisk vildhjärna, en nörd, och en blondin i shorts vet man hur det kommer att sluta. Aliens förmår intet mot jordlingar i dessa kategorier. Har ni någonsin sett en nörd besegras? Om ni vill överleva en alienattack, ta på glasögon och rufsa till håret.

Då har jag inte ens nämnt den rödhåriga lustigkurren och veteranen som inte anser att han är en man längre eftersom han har benproteser. En superstjärna, Rihanna, har rekryterats för att trycka på avfyrningsknapparna i fartygen som ska rädda världen. Det är så man tycker synd om rymdvarelserna.

”Battleship” innehåller dumhet nog för två galaxer. Filmen är byggd på en leksaksfirmas variant av spelet ”Sänka skepp”, så man väntar sig inte en Nobelföreläsning, men ändå något mindre plågsamt än dialog där hjälten – Taylor Kitsch, med karisma som rostat bröd – är så tuff att när fästmön över radion säger ”I love you” svarar han ”Copy that”.

Det finns många logiska luckor i ”Battleship” men mest förödande för inlevelsen är ändå den snart uppträdande känslan av att en mänsklighet som lägger 200 miljoner dollar på sådant här förtjänar en skur av sågtandade jätteklot.

Mårten Blomkvist

film@dn.se